VÅR AFGHANISTANRESA DEL 2

VÅR AFGHANISTANRESA DEL 2

Jag vill dela med mig av en berättelse som min käre farfar berättade för mig. Till er som inte vet så är han i grunden poet och en mycket vis man.

När han var 5-6 år så var farfar väldigt fattig, han kunde gå dagar utan att få mat. En dag gick han förbi ett bageri och kände den härliga doften av nybakat bröd, då kunde jag inte hålla sig mer sa han. “Så jag tog ett bröd i handen och sprang allt vad jag kunde”. Men tyvärr fick de tag i honom och redan då visade farfar sin stora personlighet, samtidigt som den här bagaren slog honom så fortsatte han äta brödet tills han blev mätt.

Idag är min älskade farfar en väldigt respekterad man och har levt ett väldigt spännande liv. När jag sitter i bilen och åker runt i Kabul så ser jag farfar som liten, jag ser barn som skulle döda sig för en brödbit, bara en tugga för att mätta magen.

Men vi kan inte hjälpa alla säger chauffören till mig, då vandrar tankarna till Sverige och den politiska situationen som råder i landet. Vi kan inte hjälpa alla? Kära vänner, ni som har A-kassa och inte kan äta ute på restaurang, känner er fattiga för att ni inte kan åka på semesterresan p.g.a att Sverige tar emot flyktingar eller något annat som ni fått för er.

Tänk på det kära vänner och var tacksamma för de varma skorna ni har på fötterna, maten i magen och ett varmt hem så att ni inte behöver frysa ihjäl på vintern. För ni anar nog inte hur stora de små sakerna är i livet. Det som är en självklarhet för er är en dröm för många andra.

Sov gott kära vänner.

0 Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*